Att bryta upp från en arbetsplats efter många år kan vara lika smärtsamt som en skilsmässa. Vid alla stora förändringar krävs det ett avslut för att kunna göra ett avstamp.
”Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt”. Hur makabert det än kan låta så kom Magnus Ugglas text till mig under avtackningen på jobbet. De hade ordnat så fint med bubbel och snittar. Blommor och presenter. Men så var det dags för de obligatoriska talen (som jag fasat för). Det var då Magnus-Uggla-känslan intog mig. Som i en surrealistisk film deltog jag på min egen begravning och fick höra snacket efteråt. ”Ingela har aldrig missat en deadline, hon verkar till synes lugn och sansad men…” Glada och sorgliga minnen. Tårar och skratt.
Som att göra slut
Det var redan före jul som jag berättade för mina delägarkollegor att jag bestämt mig för att lämna dem och företaget. Med hjärtklappning kallade jag till möte. Jag led av samma ångest och ambivalens som om jag skulle göra slut på en lång kärleksrelation. De såg mina kval och mötte mig med förståelse.
Viktiga ”hej-då-riter”
I tre månader stannade jag kvar vid mitt skrivbord. Jag bad om att få slippa avtackning, ville sudda ut slutdatumet. Jag förstår nu att det var ett flyktbeteende från min sida. Omedvetet ville jag inte bryta totalt. En månad har gått sedan avtackningen. Saknaden finns kvar men glädjen över det nya är större.
Avskedsceremonier fyller en funktion. De hjälper dig att gå vidare. Snittarna och talen var nödvändiga. Jag förstår det nu.
Partir, c’est mourir un peu… mais mourir, c’est partir beaucoup
Mycket viktig poäng. På gott och ont behöver man stänga sin lilla butik och bli tackad för de år man jobbat ihop. Det är tufft men bra för framtiden.